Vittringsapportering - Mitt val av metod och min teori!

Har funderat på hur jag ska gå vidare med vår kära vittringsapportering så tänkte förklara mitt val av metod och teori!

Steg 1
Gå på en promenad i skogen och när du börjar gå så tar du 2-3 skogsföremål (kotte, pinne, barkbit osv) som inte är för liten och och för stor (tänk kott-storlek). Gå och håll i dom någon kilometer, eller så din doft är väl insmord på föremålen ;) Hitta ett lämpligt ställa på stigen med några liknande föremål, 4-5 stycken kottar tex. Sätt hunden en bit ifrån och gå och lägg ner ditt föremål bland dom andra så hunden ser att du är där och pillar! Backa sedan tillbaka och ge frikommando, annat kommando eller hur du vill gå tillväga. Nu ska hunden fram till "avsöknignsområdet" i alla fall och så fort den markerar din apport så belönar du!  Gå sedan vidare till ett nytt ställe och gör likadant med samma föremål. Det går att använda samma ställe men för att alla icke-matte-föremål ska vara helt och hållet orörda så väljer jag ny plats. Efter 2-3 gånger kastar jag mitt föremål och tar ett nytt av dom jag tog i början på promenaden. Man kan göra detta under den dagliga promenaden och det blir därför väldigt spontant och förstår inte hunden eller nått så kan man bara gå vidare och testa igen.

Steg 2
När hunden börjar greppa uppgiften och direkt går ut och söker och 90% av gångerna tar rätt föremål så kommer jag att börja ta med vittringsapporter som jag INTE tagit på och lägga en bit ifrån området med resten av föremålen. En bit ifrån för att det inte ska bli lika inbjudande. Det är ju ganska uppenbart att den redan är speciell och sticker ut. Flyttar den sedan nämare. Man kan ha två eller tre också för att göra dom mindre speciella. Sen lägger jag dom närmare tills dom tillslut ligger i samma område som dom andra grejerna (40x40cm är området med föremålen typ). MITT föremål är fortfarande en kotte, skogspinne eller något annat icke-vittringspinnigt.

Steg 3
Steg tre är att jag lägger dit kanske 5-6 vittringsapporter och lite skogsmaterial och en vittringspinne är min. Även om nu MIN pinne är en vittringsapport kommer jag varva det med att ha en kotte, pinne osv som MIN. Så att känslan av att vara noga varje gång finns kvar!

Steg 4
Sista steget är att komma ut från skogen och ut på en plan. Då skulle jag kunna tänka mig att backa några steg i stegringen (man kan ju bryta ner det i mycket mindre steg än jag beskriver ovan, jag är lite mer för de stora dragen), för att vi byter miljö. MEN, om hunden inte blir speciellt  berörd av miljöbytet så stegrar jag rätt fort till dit vi var.


Varför just den här metoden? 
Jag valde den för att min hund hade svårt att fokusera på nosarbetet då vi tränat grymt mycket apportering och hon har fått otroligt mycket beröm och belöning för att bära/hålla/hämta osv. Jag ville plocka ut hela nosarbetet och det tycker jag man gör i denna metod. Hunden jobbar med Icke-mattiga-föremål! ;) Det jag menar är att det är mer logisk att plocka upp en matte-pinne än en kotte eller skogspinne bland två miljoner andra. Om man har två tusen kottar och en luktar matte så blir den speciell med exakt de beteendet vi vill ha - OM övningen funkar för hunden vill säga. Alltså, hunden nosar och känner "HM, det luktar som något jag känner igen här någonstans, vart.. HÄR, MATTES HALLÅ!" (eller om man inte har en hysterisk kelpie "HM, det luktar som något jag känner igen här någonstans, vart.. Här! Mattes hallå?"). Nosarbetet blir till en början också väldigt lugnt och harmoniskt eftersom hunden inte förväntar sig något och i fortsatt träning så finns heller ingen större retning så hunden blir inte för taggad eller tokig bara för att den vet att den ska få göra något. OCH uppgiften KRÄVER nosarbete och nosarbetet i sig är ett ganska lugnt arbetssätt. I alla fall när man ska stå på ett och samma ställe. Detta gör också att övningen blir lugn och behaglig. Är hunden för galen så skit i det passet och gå vidare. Jag släpper inte iväg en galen hund till pinn-området i grundträningen. Detta för att vittringsapportering för mig ska vara ett lugnt och noggrant moment! Det kan man ju kanske tycka om flera moment, men vittringen kräver ju ändå viss sans i huvudet eftersom hunden sköter allt själv och nästan omöjligt kan få hjälp av oss på tävling.

Jag kommer dessutom att varva med några andra metoder jag tänkte testa, men med mest fokus på denna till en början! PUH, detta har varit ett moment jag gruvat mig otroligt över sen jag insåg att min hund har svårt att slå på nosen Det var samma i söket och samma i uppletandet! Där blev lösningen att gömma figgar och föremål helt och hållet så hon var tvungen att slå på trynet! Nu använder hon den! I spåret hade vi också lite problem, där blev lösningen att låta henne mogna i självständigt arbete, godis och lite kamp! SÅ, att använda nosen verkar inte falla damen naturligt - inte när jag tycker att hon borde i alla fall! ;) Ska tillägga att i söket och uppletandet så började vi i fel ände, hon fick "lära sig" att springa först.. och det KAN hon.

Detta är alltså min teori och plan! Vi får se hur det går ;)

/Tinan