Mitt och Ninjas största problem på banan har varit att jag har varit påtok för stressad och virrig för att jag aldrig trott att jag ska hinna med/ikapp henne. Denna stress hos mig som förare gör ju såklart att Ninja blir stressad och virrig. Dessutom så hade jag lätt att stanna upp henne (och mig själv) och sen få "panik" över att jag inte stod placerad där jag borde - KAOS.
Under kursens gång jag har bevisat för mig själv (med hjälp av mina grymma kursledare) att jag visst hinner och att jag faktiskt är otroligt snabb (med det menar så snabb som man bör vara för att hinna med snabb kelpie, haha). Det känns helt sjukt häftigt efter som vi direkt får bättre flyt i banan! Dessutom så har jag lärt mig att lita på henne mer. Hon jobbar väldigt bra på avstånd och är väldigt självständig så jag KAN lita på henne vilket jag nu gör (försöker alltid iaf, hihi). Men det blir helt annat när man har "smakat på det" och vet att man kan och får det bevisat!
Allt detta tillsammans gör ju att helt plötsligt känns det inte som att min hund är lika snabb som ljuset och eftersom stressen försvunnit så blir hela samarbetet så harmoniskt och lugnt att ja.. det känns galet bra! ...Helt sinnessjukt vad häftigt!
Vi testade "tysken" förra gången + blind och framförbyten - Gick så fucking jävla superbra. Punkt.
Idag blev det "push-and-pull" och en hoppklass 3-bana med "backlap" massa annat klur - Gick så fruktansvärt bra och vi körde sista loppet (på banan) med fem fel och full fart! PUNKT!
Att Ninja var certifierad räserråtta visste alla redan,
men nu är även matte certifierad räserbrud!
Jag svävar på rosa agilitymoln. Punkt.
/Tinan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar