Den dåliga energin ända ut i stavtopparna!

När man inte längre kan hålla det dålig inombords.. När man måste få ut det, besvikelse, ilska, tårar, irritation.. Finns det inget som pumpar ur en som en skidtur med bästa vännen.. Dra på sig skidkläderna och turn och the fight mode! Packa in skidorna och på vägen till spåret höjs aktiviteten i kroppen, du känner hur du bara vill iväg iväg iväg! Det handlar inte så mycket om att bli arg, spela ut.. Utan mer om att dra ur det dåliga ur kroppen! Brukar säga att man ska inte träna sin hund när man är arg men det är inte det jag menar nu. När jag och Ninja kommer ut till spåren så är jag inte arg, även om jag kanske har mycket dålig energi i kroppen.
Att stå på startlinjen och veta att det är jag mot den dåliga energin och allt dåligt och jag min absoluta bästa vän med mig och pushar mig! Aldrig känner jag sånt stöd av min hund som i dragspåret, aldrig. Bakrmark eller på snöklädda elljusspår.. Ninja väger ynka 13kg och stannar jag stannar hon. Större hundar känner hela tiden en viss belöning i att känna ekipaget föras framåt - via deras styrka och rörelse. Den självbelönande känslan får aldrig en liten hund på samma sätt! Men ändå fast hon inte är någon vorsteh eller husky som är "född att dra" och som automatiskt för matte, husse eller ett helt spann framåt så kämpar hon som en tok för min skull!
Är hon lös så springer hon fram och tillbaka och peppar, biter i mina skidor och stavar om jag inte ökar! Och i samma sekund som jag kopplar på linan och fäster den i bältet så är det fullt fokus på "Matte, nu ska vi fram, och FORT ska de gå! Vi ska i mål, kom igen nu!"
Att kämpa på detta sätt tillsammans med en bästa vän är lite magiskt. Jag har spelat fotboll i ett riktigt bra lag i 12 år och haft träningsvärk 3 ggr pga av den, jag har hållt på med truppgymnastik i flera år och ah jo, några gånger haft träningsvärk men inte så ofta, jag har tävlat längdskidor och nja.. inte mkt träningsvärk där häller.. MEN jag har nästan ALLTID träningsvärk efter en ordentlig skidtur med hundarna.. Man kämpar så sjukt mycket mer när man har sin hund som pepp-talker! Man kämpar liiite extra och man gör det för att man litar på den som pushar en!
Det finns få saker som slår isande kyla som svekper över ansiktet. Man fryser lite om tårna eftersom pjäxor är världens sämsta skor. Man fryser lite som fingrarna också vilket bara betyder att du måste jobba mer med armar och händer. Ny pistade spår, hårda och snabba! Elljuspårets mysiga ljus som lyser upp den annars kolsvarta skogen, man har ingen aning om vem som ser en! Och det vikigaste, den tyngd som känns i bältet när hunden tar i och gör det den kan för att hjälpa dig framåt.
Man kan känna hur all dålig energi bara skjuts ut i skid och stavtoppar! Ju hårdare du pressar ju mer försvinner!

Det mest underbara är att lika mycket som draget kan ge dig kan draget ge din hund. Ninja har växt och mognat otroligt mycket sen draget kom in i vårt liv. Hon började dragträningen med att vara rädd för både sele och lina. Hon kunde i röra sig i den och så fort något tog imot i linan så stannade hon och såg skräckslagen ut. Mja, inte den bästa av starter med efter ett tag tog vi oss förbi allt de där och idag är hon en otroligt säker hund som bara går går och går! Hon älskar det och det gör jag med! Alla kan dra, liten som stor! Drag är mitt sätt att pumpa ut skitenergi, testa och se vad som passar dig! Det är viktigt att kunna bli kvitt sån som tynger ner oss och folk runt om oss!

Nu bär det av ut till spåren! Vi hörs!

/Tinan