Upp som en sol

Ner som en pannkaka.. Efter två veckor med lydnadsträning efter närmare 10 månaders uppehåll så är energin på MAX.. Men varje kväll efter träningarna blir jag lite deppig.. Känner att jag stressar och börjar där jag slutade.. Vilket är orimligt. Jag gör saker lite för svåra för min hund som ändå presterar över all förväntan.. Har aldrig blivit såhär upprörd på mig själv. Det som känns jobbigast är att träningshjärnan och TRÄNINGSKÄNSLAN är urbalans och jag kommer på alla mina fel efteråt istället för att sålla bort innan (som man kan när man är "inne i de" för att man är så samkörda). Blir besviken på mig själv.. Man vill så mycket och ser potentialen men kan inte sätta rätt kloss i rätt hål. FOKUSERA.

Nytt för nu är att jag (och Emelie) måste bestämma innan vilka 3 eller 4 moment man vill köra och hur - För att inte spåra ur och köra slut på hundarna under inlärning. OCH går någonting bra på första försöket så gör man inte de momentet mer (om det handlar om en längre kedja eller helt moment). Fungerar bra. Vi varvar även hundarna (Ninja och Zwierki) och diskuterar mellan och under passen.
Det här upplägget känns bra but still.. Ibland spårar matte och då blir det oftast inte bra.

Ah.. Egentligen vill jag bara grina ett tag.. Trodde ALDRIG jag skulle komma till elitklass med min första lydnadshund.. Hur fan gick det här till ens? Alla som sagt att Ninja aldrig kommer bli någon lydnadshund, som jag alltid lyssnat på för vad vet jag? Jag kan inget om lydnad? Ah.. Nu är vi som sagt här och förmodligen gör jag en höna av en fjäder men jag känner mig lite som min lilla räserråtta - Överallt och ingenstans, glad glad glad och plattan i mattan. Dags att skärpa sig.. Och lugna sig.

/ Tinan aka. Matte-jävel