Jag lovade mig själv att låta henne vara valp, och jag kan faktiskt med handen på hjärtat säga att jag höll vad jag lovade. Vissa hundar mognar fort, andra inte. Kakan är en väldigt omogen dam.. Flamsig, valpig och ja! Hon har inte varit redo att koncentrera sig på den nivån jag vill ha henne för att "sätta träningen på schemat". Inte mig emot.
Vi har tränat på något som jag förstått inte alla lägger tid på - Allmänlydnad.
Kunna vara lös överallt. Föra sig i olika miljöer. Kunna slappna av i olika miljöer. Bete sig bland folk och hundar. Veta när man slår på sitt engagemang och när man kan stänga av de. Vi har testat på skott, olika former av miljöträning, använt nosen i spår och sök. Hon har lärt sig att simma. Osv.
Jag tror att grunden till en bra tävlingshund och relation människa-hund-emellan är en bra allmänlydnad.. För mig är de en stor del av uppfostran och en stor del i vad som bygger vår relation. Jag är grymt nöjd över att vi lagt så mycket tid på detta. Det betyder att jag nu känner mig trygg med att ha henne lös bland andra folk och hundar och vet att HON vet vilka regler som gäller. Även om hon inte till 100% följer dom, men let's face it - Hon är som sagt 14 månader ;) och fortfarande EN HUND.
Men alla får bakslag. När Kakan blev 1 hade den här typen av träning uteblivit lite och hon hade gått igenom lite olika förändringar i livet I guess. Jag har aldrig känt att hon gått upp i onödig, "dålig" stress förut (förutom i hälsnings-situationer med onödigt glada människor.. Något vi fortfarande jobbar på..). Men på dom senaste träningarna bland folk och hundar har jag känt att vi hamnat "i fel fack".. Framförallt i träningshallen eller på klubben. Litet utrymme. Mycket folk. Många hundar. Och mycket tjo-och-tjim. Detta är enormt viktigt för mig att ta tag i.. Jag vill inte komma på en tävling i framtiden och känna att min hund ballar ur och skjuter säkringar. Kakan är en väldigt energisk och social hund med MYCKET vilja och energi. Mycket hund i en kanske annorlunda form än vad jag är van. Efter den senaste lydnadsträningen ringde jag till mamma och bara var förtvivlad. Så mycket tid jag lagt på detta och ändå är de JUST detta vi har problem med. SUCK. Men min mamma är klok och gav mig lite energi. Dagen efter ställde vi in agilityträningen och tränade UPPFÖRANDE i hallen istället. Träningen gick över all förväntan. (Tänk att allt man gruvar sig för aldrig är så jobbigt som man förväntar sig.) Nu väntar x-antal liknande pass i hallen innan vi kliver in på och tränar nått annat än allmänlydnad och uppförande. Japp. Hon är 14 månader och kan ingen av momenten i lydnadsklass 1, men jag hoppas att när vi är redo för de så är vi redo på alla plan vi behöver för att sen kunna ta oss till toppen.
Men. Många gånger har tanken gått genom mitt huvud - Ligger vi efter? Hon är 14 månader och inte ens nära en start i lydnad eller nått annat.. Är jag inte bra nog för den här hunden eller varför går allt så långsamt? Har jag tagit mig vatten över huvudet? Men after all. Vi har alla olika förutsättningar och det finns många vägar till målet! Jag är övertygad om att vi går på rätt väg för oss och att även in vi inte debuterar innan 2016 är slut så ser vår framtid väldigt ljus ut. Försöker släppa kraven jag satt på mig själv, för dom är helt obetydliga i vår resa. Huvudsaken är att man har roligt och de har vi verkligen!
"Grunden är grunden" heter en väldigt bra bok och de är så sant som det är sagt.. Vi bygger fortfarande vår grund och lägger styrka och kraft i vår relation. Grundträningen ger sitt och i övrigt är vi redan ett grymt team. Vi speglar varann väldigt bra och det ska bli så roligt att bygga vidare tillsammans med den här hunden.
Har lämnat in semesteransökan för två veckor i juni/juli då vi ska åka ner till Sollefteå och träna sök, spår och lydnad tillsammans med enormt kunniga och kompetenta människor - En av dom min kära mor. Jag ser så fram emot det, och fram tills dess ska vi lägga en så bra grund vi bara kan. Har även bokat in Ungdoms SM som går i Göteborg. Jag är född där så med eller utan hund kommer jag ner för att hälsa på släkten och heja på mina duktiga vänner från runt om i Sverige. Vi ska även åka ner till Barmarks SM och tävla om vi håller oss friska och krya. Så i februari börjar min resa mot de äventyret. Från noll löpträning på år till 3km på supertid med den svartvita raketen. Målet är att genomföra tävlingen och komma i mål nöjda och en rolig erfarenhet rikare. Under året ska också Kakan genomföra MH.. Ska bli grymt intressant!
Det finns delande meningar om vikten i allmänlydnad och jag respekterar alla teorier, men detta är min. Waste of time eller inte, jag tror på den här teorin.
Bra tänkt!!��
SvaraRadera