Ingen är odödlig

Vet inte hur jag ska förklara det som hänt.. Har hamnat i en otroligt deppig svacka.. Finner inte glädje i livet och har otroligt svårt att fokusera på det positiva i livet. Förändrade förutsättningar på jobbet och strul med framtiden har gjort att jag trillat dit.. Jag har fastnat i tomhetens tuggummi. I två veckor har livet varit ett helvette och inte ens hundträningen har känts rolig och givande. Är på bristningsgränsen till ett gråtanfall hela tiden, rasar i vikt och massa andra otrevliga saker som gör att man märker att kroppen säger ifrån! Har aldrig varit så sjuk i mitt liv som jag varit under detta halvår. Tillslut rinner bägaren över och man måste inse att, man är inte odödlig. Jag lovade mig själv att inte bränna ut mig innan jag fyllde 25 år.. Folk har alltid sagt "Hur orkar du hålla på som du gör!?".. Nu vet vi, jag orkade inte.. Bara att jag inte förstod det själv.. Jag vill så mycket men vad ska man ta st till när kroppen säger stopp? Att utvecklas och att utveckla är vad jag brinner för.. Därför tog ja ett grymt stort steg i mitt unga liv och kastade in mig i livet som egenföretagare. Men kanske är det inte det jag är menad att göra? Är det verkligen min dröm? Är det detta jag vill med mitt liv? Vart vill jag och vart är jag påväg? Som ni märker är inte allt som det ska och det känns som att jag stor framför ett nytt stort kapitel i livet.. Om inte annat ett vägskäl. Känns som att hundarna och en underbar familj iallafall får mig att rulla vidare trotts allt som hänt. Jag och Moggan gjorde IPO-debut förra helgen, mest för att TÄVLA inte för att få fina poäng - och det fick vi inte heller! Ett bra spår, en värdelös lydnad - men antar attdet är en prestation i sig att gå bredvid en panikerna matte och att gå ett helt lydnadsprogram utan hund i sällskap inför delar av svensk IPO-elit på hemmaplan. Ett okej skydd med tanke på omständigheterna men som sagt poängen glömmer vi. I september gäller det på allvar. Ninja har legat i vila men är anmäld till agilitydebut i augusti! Lydnaden ska vi också slipa lite på innan snön kommer tillbaka! ;) Valparna lever livet och är dom bästa valparna i världen som inte biter sönder/på/av saker dom inte får göra de på! Äter, sover, busar och skiter - Kalas! Datorn strejkar så blir mobilbloggnig framöver! Ha det gott älskade vänner och VAR RÄDDA OM ER! /Tinan